Jag hör många skräckhistorier om barn nu för tiden. Min syster la till exempel upp denna länken på Facebook.
Hur vågar man? När man jobbar med barn bör man väl ha lite fler hjärnceller? Och inte minst mer tålamod?

http://gt.expressen.se/nyheter/1.2696138/dagisfroken-stangde-in-pojkar-i-torkskap

Jag har hört om föräldrar som inte tar sig tid för sina barn. Föräldrar som klagar på sina barn så fort de får chansen. Jag vet föräldrar som skriker på sina barn. Jag vet även föräldrar som klagar på sina barn när de sen visar samma humör..  

Sen har vi åt andra hållet också. Jag vet barn som endast äter köttbullar, och alltid får som de vill.
Mamman lagar alltså en rätt extra om dagen. Föräldrar som verkar rädda för att barnen ska växa upp,
barn som sover i föräldrars säng vid ALLDELES för hög ålder.

Jag vet även att många inte leker med sina barn. Jag vet barn som endast är inomhus, även när solen skiner. BARA för att de har lata föräldrar som inte orkar.

Jag vet barn som är väldigt stressade bara för att de tar efter sina föräldrar.

Men sen detta jag läste i en blogg igår. Att barn får betyg i både ettan och tvåan!!
IDIOTI!! Låt barnen för fan få vara barn! Att barnen ska kunna typ redigera bilder i datorn vid åtta års ålder.
Jag kan knappt redigera en bild, och så ska en åttaåring göra det?

Min lillebror som är sju år har jag nu fått höra skräckhistorier om också.
Det är den snällaste pojken!
Läraren ska ha tagit honom från fritids för att förhöra honom på läxan,
EN TIMME INNAN SKOLAN BÖRJADE.
Han har inte heller fått vara med på fruktstund med de andra barnen pågrund av att läraren har tyckt att han behöver göra si eller så.
VARFÖR?
Någon jävla rättvisa får det väl vara eller? Behandla alla barn lika! Just nu känner jag bara att jag vill att han byter skola, nu. Han gör inte en fluga förnär. Mamma berätta hur stolt hon var över att han nu läser flytande, stora bokstäver bara men ändå! Han kan även räkna.

IDIOTLÄRARE.


Jag blir så jävla ledsen på sånt här.