Idag tycker jag synd om min styvsyster, hon är väl 13 år har jag för mig. Hon bor X antal mil från min familj och hälsar på kanske två gånger om året. Nu hade hon varit inställd på att hon skulle få komma ner på påsklovet. I morgon skulle hon åka.

Nu när jag slutade jobba fick jag reda på att hon inte alls kommer, tydligen har hennes familj inte råd. Det kan jag köpa, visst. Det är inte billigt, jag har kollat upp biljettpriser nu. Men istället för att säga att hon inte kan åka hade man kunnat försöka lösa det på annat sätt. Jag har nu sagt att om någon kan hjälpa henne med ena resan betalar jag andra. Det är väl inte mer än rätt att hon ska få träffa sin pappa och lillebror? Och sin styvmamma och styvbror. De hade även tänkt komma och plus att jag hade tänkt åka dit på mina lediga dagar.

Så istället för att försöka så verkar det som att det går åt skogen. Den stackars tösen hade ringt och varit väldigt ledsen, men det är väl inte konstigt.

Självklart kan det bli svårt att betala själv, men det finns alltid lösningar.
Det finns människor som vill hjälpa till, det gör det.
Alla är inte känslokalla svin, även om man kan tro det när man läser tidningarna,
det står ju inget positivt i dem liksom.

Nu hoppas jag och jag håller både tummar och tår så hon kommer iväg i morgon! Jag träffade henne i början av sommaren, jag vill träffa henne till veckan, that´s it :)

kärleken, familjen.. Finns inget starkare.