Jag har en rädsla som inte försvinner av sig själv. En rädsla som förstör för mig.
Jag är rädd att det ska bli som då, jag släpper inte in någon ny i mitt liv. 

Jag är rädd att jag ska bli som då. Samtidigt har jag en längtan.
Jag längtar efter någon att dela mitt liv med, men jag är rädd.
Jag längtar efter att skapa en familj, barn. Men jag vågar inte släppa in någon i mitt liv.
Jag är trygg nu. Ingen kan såra mig nu.
Jag har mitt liv, mitt jobb, mina vänner och framför allt mina katter.

Hur ska jag kunna släppa min rädsla. Hur ska jag kunna släppa in någon i mitt liv.
Det har för mig blivit en gåta.

I fyra år har jag varit "ensam" nu och det blir ju inte direkt lättare att släppa in någon med tiden.

I snart ett år har jag haft kontakt med en väldigt trevlig man, ja vi är ju vuxna nu.
Jag vågar inte släppa in honom, det går inte.