Den är vacker, visst är den. Men jag gråter, varje gång jag hör den.
Tänk när jag stod på jobbet och radion spelade den. Usch säger jag bara.
 
För mig är den bara sorglig.

Jag tänker på döden. Döden som tog en fin människa från jordelivet då han endast var 28 år och tvåbarnsfar.
Far till mina underbara systerdöttrar.

Denna fina låt.
Lite synd att låten är "förstörd för mig" eller vad man ska säga.
Den är himla fin. Men! Den spelades på Kents begravning. Det jag tänker på när jag hör den, det är mina systerdöttrars ansikten på begravningen. Det värsta jag varit med om. En sån sorg.
Att vi miste honom  är hemskt, att flickorna miste sin far, det är obeskrivligt.

Låten påminner mig även om att vi måste ta hand om varandra.




Jag hoppas och tror att han ser oss där uppifrån. Att han vakar över sina döttrar tvivlar jag inte på.
Jag hoppas du har det bra nu Kent, vart du än är.

Ta hand om er familj, visa att ni älskar dem. I morgon kan det vara för sent.

Lev i nuet.